Race Report KMD Ironman Copenhagen

Det hade nu gått ett år sedan min första Ironman i Kalmar och det var dags att prova lyckan i huvudstaden i grannlandet. Min första Ironman var en underbar upplevelse, skulle det bli lika fantastiskt i år?

Hade haft ont i högerfoten sedan Malmö Triathlon två veckor tidigare och kände en viss oro inför den avslutande maran. Sista veckorna blev det mest vila och några enstaka cykel och simpass. De växlande väderprognoserna som nämnde vindar över 15 m/s var också lite skrämmande. I samband med ett nära-döden-cykelpass på tisdagen i ett extremt blåsigt Skåne kände jag att jag behövde ett framhjul med lägre profil. Efter några timmar på dba.dk och blocket.se hittade jag ett framhjul med lägre profilhöjd (Zipp 404) i Göteborg. Min gode vän Felikss ordnade med köp av hjulet och skulle sedan ta med detta och familjen till tävlingen. Det visade sig dock att de dragit på sig en rejäl förkylning efter Ironman Kalmar, så istället fick min sambo ta en spontan utflykt till Göteborg. Testade hjulet under en kort runda på lördagen och det kändes bra, dessutom hade vinden minskad något. På kvällen blev det en tur över till Köpenhamn och incheckning av cykel och ombytespåsarna. Kunde konstatera att växlingsområdet var gigantiskt!

Gick upp kl. 04.30 på tävlingsdagen och tryckte i mig frukosten för att sedan ta bilen över till Köpenhamn. En stackars liten kanin som bestämde sig för att springa ut framför bilen fick sätta livet till och jag tvivlade på att detta var ett lyckotecken… Parkerade vid universitetet hyfsat nära målet och tog sedan metron till starten/T1. Väl vid T1 blev det lite småkaotiskt. Hittade inte pumparna som skulle finnas till låns och hade svårt att hitta vattenpåfyllningsstationen. Köerna till de blå husen var riktigt långa och jag konstaterade att det fanns ca 30 st till 3000 triathleter… Hann precis ut ur T1 innan det stängde och tidstillägg skulle delas ut.

Simningen 1:23:10

Nervositeten jag hade innan förra IM-tävlingen fanns inte i år och det kändes som vilken tävling som helst. Vattnet låg spegelblankt och det såg ut att kunna bli en riktigt bra simning. Starten var en av de värsta jag varit med om. Jag lät bli att simma över de långsamma som låg framför mig, men de bakom var inte lika vänliga och jag blev rejält nedtryckt. Simglasögonen tog in vatten och jag fick svårt att se bojarna, speciellt eftersom solen stod så lågt och det var så glest mellan bojarna. Efter 500 m hade fältet spridits ut ordentligt, inte bara längs med banan utan även på bredden. Detta gjorde navigeringen ännu svårare, men jag kom in i ett hyfsat flow efter någon kilometer och överlag kändes simningen helt ok. Det blev en förbättring med 12 minuter jämfört med förra året.

Simning

 

T1 10:39

När jag kom in i tältet var jag riktigt nedkyld och händerna fungerade inte alls. Hade svårt att få av mig våtdräkten, som nu har ett stort hål i sig. Hade lagt mina prylar snyggt på bänken, men när en av de andra deltagarna fick för sig att sätta sig i andra änden flög de ganska bra. Då jag visste att vädret skulle bli lite svalare så hade jag införskaffat armvärmare tidigare i veckan. Trots det suveräna tipset att rulla dessa innan de träs på, så var det riktigt svårt att få på dom. Eftersom jag hade cykeln i bortre änden av växlingsområdet tog jag skona i handen och tänkte ta på dessa vid cykeln. Direkt när jag kom ut ur tältet blev jag vänligt upplyst om att detta inte var tillåtet och jag fick fortsätta med skona på fötterna. Det blev ingen optimal T1 men jag tog det hela med ro och det skulle bli härligt att ge sig ut på cykeln.

Cykling 6:21:16

När jag hoppar på cykeln känner jag genast att det är något som inte stämmer… punka! Nu skulle dagens viktigaste beslut fattas. Jag kunde komma på tre alternativ: 1 byta tub (hade en reserv med mig), 2 trycka i punkasprayen eller 3 bryta tävlingen. Jag hade egentligen inte tyckt det varit en stor grej att bryta denna IM-tävling, men samtidigt är jag oerhört dålig på att inte fullfölja det jag påbörjat. Bestämde mig för att tömma en burk Vittoria Pit Stop och fyllde däcket med en CO2-patron. Om det inte varit för att jag noggrant tejpat fast detta och mina händer fortfarande var stelfrusna hade det nog gått ganska fort att laga punkteringen. Nu var den stora frågan om lagningen skulle hålla i 18 mil? När jag väl kom iväg kunde jag konstatera att min Garminklocka varken visade sträcka eller hastighet. Försökte nollställa den och hastigheten dök upp, men fortfarande ingen sträcka. Det blev helt enkelt till att köra på känn. Efter ett tag började jag inse att jag inte är speciellt taggad. Har tagit samtliga motgångar med ro och det känns som jag är ute på en mysig söndagscykling. Väl inne på det andra varvet av två börjar vinden tillta och jag börjar kännas riktigt tungt. Strax efteråt känner jag att det återigen är punktering på bakhjulet. Samtidigt som jag hoppar av cykeln stannar en Race Marshal bakom mig och efter honom reservdelsbilen. Borde vara lugnt detta! Tryckte i slatten som var kvar i Pit Stop burken, lånade en pump från Race Marshal och pumpade upp. Under tiden har två Heleneholmare kört förbi och frågat om det var ok :). När jag väl kom iväg så kändes det lätt igen och jag kunde konstatera att jag troligen kört med ganska lågt tryck i däcket ett bra tag. På väg in mot Köpenhamn möttes jag ett rejält regnoväder och hade det inte varit för att jag införskaffat det nya framhjulet hade jag nog kört av vägen i stormbyarna. Cykelbanan var både mer teknisk och mer kuperad än vad jag hade förväntat mig, men överlag var det en trevlig söndagstur och jag är nöjd med tiden med tanke på punkteringarna. Dessutom förbättrade jag tiden från förra året med 21 minuter.

20x30-CHLC4528
20x30-CHLF3394
20x30-CHLG3702
20x30-CHLK3924

T2 7:18

T2 finns det inte mycket att säga om. Hoppade av cykeln och genast tog en funktionär hand om den. Hade dock lite svårt att hitta påsen, då den checkades in i T1 och någon annan hängt upp den. Väl i tältet tog jag det lugnt och hoppades på att det skulle sluta regna. När jag kom ut sken solen och jag gick ut på löpningen med torra strumpor. Man blir så glad för så lite efter 18 mil på cykel!

Löpning 5:15:14

Första 1½ milen kändes toppen. Var något hungrig och äppelklyftorna och salta crackers smakade fantastiskt. Passade på att besöka ett av de blåa husen där det inte var någon kö (inte heller på löpbanan fanns det speciellt många av dessa). Tur att magen var van vid High5:s produkter och kändes riktigt bra. Klubbkompisarna som stod och hejade längs med banan gav en extra boost. Nu började jag känna av foten och fick svårt att hålla uppe farten. Ryggen började också ömma och snart även lår och vader. Det blev som väntat en tuff löpning. Framförallt var det psykologiskt jobbigt, då de flesta hade ett band mer eftersom jag startade i det näst sista startledet (en timme efter första start). Under de sista två varven hade en stor del av publiken försvunnit och även klubbkompisarna. Tack till Anja och Petronella som fanns på plats när det behövdes som mest! Målgången var riktigt efterlängtad och de magiska orden…

FREDRIK NORDSTROM … YOU ARE AN … IRONMAN!

20x30-CHLJ0359
20x30-CHLN2371

Vilken tävling var då bäst? Köpenhamn eller Kalmar? KALMAR! Kanske för att det var min första, kanske för att T1, T2 och målet ligger centralt, kanske för att det finns fler blåa hus, kanske för att i varenda liten by man passerade så är folk ute och hejar, kanske för att stämningen är så fantastisk sent på kvällen, kanske för att man inte behöver gå vilse i Athlete’s Garden, kanske för att man får öl och pizza efter tävlingen… Det jag verkligen gillade med Köpenhamn var simbanan med fantastiskt platt vatten, en trevlig cykelrunda med varierande natur och löpningen de första 2 timmarna med en härlig publik!

Jag kommer ta en paus från långdistanstriathlon nästa år och satsa på sprintdistansen. Ska även fokusera på min numera svagaste gren, löpning och speciellt långdistans. Mitt nästa långsiktiga mål: Isklar Norseman Xtreme Triathlon (www.nxtri.com)!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *